Ett bibelstudium om kondomer, religion och bistånd

Nyligen deltog jag i ett bibelstudium om sex och maktrelationer mellan kvinnor och män. Över femtio personer lyssnade andäktigt när prästen J.P. Mokgethi-Heath ledde oss genom delar av skapelseberättelsen. J.P. utmanade de vanligaste tolkningarna av berättelsen om hur Gud skapade människan. De flesta i rummet kände väl till berättelsen om hur kvinnan skapas av mannens revben. Men tänk om det inte är så det står. J.P. öppnade upp den urgamla berättelsen och visade hur det är möjligt att läsa den så att de två första människorna, skapas jämlika och tillsammans är Guds avbild.

Det är inte så ovanligt att i bibelstudier tala om sexualitet och relationen mellan män och kvinnor. ”Heliga texter” används ofta som grund för att bearbeta viktiga livsfrågor. Men det som kan förvåna är att det här bibelstudiet äger rum på ”Sida Partnership Forum” i Härnösand.

Vad har religion att göra med jämställdhet?

I rummet sitter representanter från flera FN-organ och svenska biståndsorganisationer, forskare och präster, pastorer och imamer. Ämnet för kursen är ”Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och religiösa aktörer”

Men vad har religiösa aktörer att göra med arbetet för jämställdhet och tillgång till sexualundervisning, samtal om aborter och preventivmedel?

Mycket visar det sig. Deltagarna har rik erfarenhet av goda exempel men också av problem som uppstår när religion, mänskliga rättigheter och SRHR kombineras i utvecklingssamarbetet. Det är inte svårt att fylla två dagar med diskussioner om hur avgörande dessa frågor är för människors hälsa, men också hur de påverkas av människors tro och värdegrund.

Religion som tillgång i internationellt bistånd

Det är uppenbart att det skett en förändring inom biståndsvärlden. Istället för att betrakta religion som ett hinder för utveckling beskrivs religiösa aktörer som en tillgång när det gäller att förändra människors attityder i värdegrundsfrågor. De flesta människor i fattiga länder, där svenska organisationer bedriver utvecklingssamarbete, har religion som grunden för sin självbild och religiösa ledare är viktiga förebilder, på gott och ont.

Kunskap om denna verklighet ökar chansen att göra ett bra jobb som biståndsorganisation. Därför kan bibelstudier som dessa möjliggöra samtal om svåra frågor som jämställdhet och sexualitet. Den som kan tala ”trons språk” med den troende har en helt annan möjlighet att öppna en diskussion än den som bara har ”bistånds-språket”. Den som har kunskap om religion kan bygga större förtroende och respekt med sin samtalspartner.

Religiös läskunnighet ger smartare samarbeten

Under dagarna i Härnösand påminns jag av hur mångfacetterade religiösa aktörer, även inom samma ”familj” kan vara. Katolska nunnor som delar ut kondomer och samtidigt lever som en del i en kyrka som inte erkänner människors rätt till preventivmedel. Imamer som utifrån koranen försvarar HBTQ-personers rättigheter och samtidigt möter motstånd från sin egen tradition. Samma samfund kan rymma gay-aktivister och andra som kräver förbud mot homosexualitet.

Det krävs helt enkelt kunskap för att navigera i det religiösa landskapet och det går aldrig att generalisera. Självklart är det komplicerat att samarbeta med religiösa aktörer, men det är ingen orsak att låta bli. Präster, pastorer, nunnor och imamer kommer knappast att bli lydiga språkrör för en biståndsagenda med ett individcentrerat rättighetsperspektiv. Men de är ändå oumbärliga partners i arbetet för en bättre värld.

Jag reser hem med övertygelsen att alla krafter måste samverka om vi ska ändra människors attityder och att det måste ske med respekt för människors djupaste värderingar och med kunskap om religion. På Svenska missionsrådet talar vi ofta om behovet av religiös läskunnighet; att förstå och lära känna religionens betydelse i en given situation. Detta känns viktigare än någonsin. För människornas skull.